Diana Jonsson vill inte lämna Tanzania för att tillbringa november och december i ett mörkt Sverige. Hon vill inte återuppleva känslan av att inte passa in, och hon vill definitivt inte fira en svensk jul med alla förväntningar det innebär. Men hon förmår inte säga nej när mamma för tredje året i rad ber henne att tillbringa julen hemma i Sollentuna, och vikariatet på akutmottagningen ger en chans att tjäna ihop lite välbehövliga pengar. Två månader, det ska hon väl ändå klara av? Hon ska bara få julen överstökad, i januari väntar ett nytt jobb i Kenya.

Men i Sverige blir ingenting som hon tänkt sig. Arbetskamraterna Gunnel, Blaze och Erik nästlar sig snabbt in i hennes hjärta, och när det framkommer att Dianas förmodat avlidne pappa inte bara lever, utan dessutom har en ny familj, kan hon inte låta bli att söka upp sin halvsyster. Bara för att se hur hon ser ut.

Allt hon önskade sig var en okomplicerad, enkel jul med sin mamma men ibland får man något som man inte bett om.

I somras läste jag Sara Molins debut och när jag såg att hon dessutom skulle släppa en julbok under hösten blev jag väldigt nyfiken. Julböcker är ju något som inte var så vanligt för några år sedan men som sedan verkligen blossat upp. Boken utspelar sig delvis i sjukhusmiljö, vilket jag tycker är ganska uppfriskande. Det är sällan jag läser feelgood i sjukhusmiljö, eller böcker i den miljön överhuvudtaget egentligen. Jag känner igen mig en hel del eftersom jag fram till för ett år sedan jobbade på sjukhus. Jag kan inte påstå att jag saknar det men man känner ju igen jargongen, hierarkisnacket, pappersarbetet och mötet med patienter.

Det som slår mig direkt är Dianas osäkerhet, gällande i stort sett allt utom sitt yrke. Hon är en person som flyr när det börjar bli lite jobbigt, men det tar henne ett tag att inse det. Den omedelbara vänskapen med Gunnel och Blaze från akuten är så härlig att läsa om. De värnar verkligen om varandra och det känns genuint. Relationen till läkaren Erik växer sakta men säkert fram och det är så skönt att se att i denna grupp av sjukvårdspersonal finns det inget utrymme för hierarkitänket. Erik är en karaktär som jag verkligen fastnar för. Trasslig bakgrund men full av kärlek och med ett gemenskapstänk. Alla borde ha en Erik i sitt liv. Och såklart en Gunnel och en Blaze också.

Det som från början bara var nyfikenhet gällande halvsystern Liv blir ganska komplicerat till slut och Diana fäster sig otroligt vid Livs son Billy. Jag har lite svårt att förstå att hon väntar så länge med att berätta, men även att hon ägnar mer tid åt någon hon inte känner eller knappt vet vem det är än sin egen mamma. Deras relation har absolut varit spänd men med tanke på allt som händer är det främst den okända systern som lockar henne att stanna. Knepigt men jag lägger inte så mycket eftertanke kring det. Jag vet inte hur jag själv hade reagerat.

Boken innehåller absolut kärlek och romantik, men i huvudsak handlar det om relationer, både vänskaps- och familjerelationer. Vi får vara med när nya vänskaper bildas och när andra utvecklas. Detta blandas sedan samman med alla känslor som kan upplevas inför jul och bidrar till julstämning på sitt eget vis. Jag gillar Sara Molins författarskap och hoppas att jag får läsa mer från henne framöver.

Mitt betyg: 4/5

Författare: Sara Molin
Utgivningsår: 2020
Förlag: Norstedts
Utläst: 23 december 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Enligt O | Boklådan | Bokstunder | Lottens Bokblogg | Bokprataren