Dag 9 – En bok du inte trodde skulle vara bra, men som du bara älskade

Ja, jag hade ju dels läst lite blandade recensioner om ”Helena” av Josephine Angelini innan jag började läsa den och dels stod det i den beskrivande texten att den skulle påminna om Twilight så jag trodde absolut inte att jag skulle ge den en femma av fem i slutändan. Jag blev väldigt förvånad över hur bra jag tyckte den var och hur fel det kändes att sätta en Twilight-stämpel på den! Det har jag också märkt på många sedan den senaste jerkan att de trodde att den här serien handlade om vampyrer och så blir det ju om förlagen envisas med att jämföra med Twilight hela tiden, tyvärr.

Vill ni se hela listan över 30 days of books? Den finns här!

Tematrio – Mors Dag

Veckans tematrio handlar om mammor i litteraturen och jag ska alltså tipsa och berätta om tre minnesvärda mammor.

1. Först ut är alla mammor i antologin ”Mor, mamma, morsan” som jag nyligen läste och som är skriven av författare som helt enkelt berättar om sina mammor, deras historia och relationer. En recension kommer på onsdag så håll ögonen öppna då om ni är nyfikna!

2. Katniss mamma i ”Hungerspelen” är för mig en minnesvärd mamma men inte på ett särskilt positivt sätt. Hon framstår mer eller mindre som svagheten själv och låter Katniss göra allt jobb, trots att hon bara är ett barn.

3. Lucas mamma i ”Helena” är minnesvärd på grund av att hon känns som en huslig, glad och snäll mamma som gör allt för sina barn och som mer än gärna välkomnar nya människor i familjen. Hela huset är fullt men ändå är hon Stålmamman!

Helena

Jag minns faktiskt inte riktigt vart jag fick nys om den här boken men jag tyckte den lät bra och lånade den därför på biblioteket. Om man kikar på t.ex Goodreads så verkar de flesta antingen hata eller älska den här boken och jag tillhör de sistnämnda.

Titel: Helena
Författare: Josephine Angelini
Utgivningsår: 2011
Förlag: Bonnier Carlsen
Finns hos: AdlibrisBokusBokia

Handling:
Boken handlar om tonårstjejen Helena Hamilton som bor på ön Nantucket tillsammans med sin far. Hon och hennes bästa vän Claire har hängt ihop sedan barnsben och allt är som vanligt tills familjen Delos flyttar till ön. När Helena träffar en av dem i skolans korridorer, Lucas, känner hon ett otroligt starkt hat och det enda hon tänker är att hon ska döda honom. Lucas hinner dock värja sig men hela skolan vet nu att blyga Helena hoppat på nykomlingen Lucas i ett raseriutbrott.

Samtidigt som Helena gör allt för att inte synas händer konstiga saker runt henne. Hon blir attackerad men lyckas ta sig loss och märker även att killarna Delos hela tiden är där hon är. Vad är det som händer?

Omdöme:
Jag rent ut sagt avskyr när allt ska jämföras med Twilight och gick därför in med låga förväntningar i den här boken. Nu när jag har läst ut boken förstår jag inte vart likheterna ligger eller är det verkligen så att Twilight har ensamrätt på förbjuden kärlek? Hur som helst, den var så mycket bättre än vad jag hade väntat mig och det var riktigt svårt att lägga ifrån sig den när man väl hade kommit in i boken. Det här med grekisk mytologi tycker jag är jättespännande och det var faktiskt på tiden att någon skrev om det! En perfekt historia tycker jag.

Jag gillar att det emellanåt dyker upp lite lättsamma och roliga kommentarer när saker och ting egentligen är ganska allvarliga. Ett exempel är när Claire tror att Helena är en vampyr och säger; ”Jag vet att det är jätteinne och allting, men jag vill faktiskt inte att du ska suga mitt blod. Det är så ohygieniskt.” (S.306)

Det enda som jag kanske ser som lite negativt är att det var ganska långa kapitel men å andra sidan gick den snabbt att läsa och nu vill jag bara läsa fortsättningen, Hades, som kommer ut i juni.

Mitt betyg: 5/5