Mockingjay

Då har det blivit dags att recensera den sista boken i The Hunger Games-trilogin som jag faktiskt läste ut så sent som i morse.

7260188Titel: Mockingjay
Författare: Suzanne Collins
Utgivningsår: 2010
Förlag: Scholastic Press
Finns hos: Adlibris | Bokus | CDON | The Book Depository

Utläst: 25 november 2013

VARNING FÖR SPOILERS!

Handling:
Efter att Katniss räddats från sitt andra Hungerspel befinner hon sig nu i distrikt 13 – ett distrikt som hon inte ens trodde fanns. Så fort hon är uppe på benen igen vill ledaren av rebellerna och distrikt 13, Coin, att Katniss ska spela in propagandavideos som de sedan ska sända ut över Panem men det är inte förrän hon befinner sig i skottlinjen som hennes verkliga jag träder fram. Det innebär såklart en hel del risker och  med tankarna på vad Snow gör mot Peeta har hon svårt att fokusera. För att hjälpa Katniss måste de hjälpa Peeta. Samtidigt får många offra sina liv ute i distrikten.

Omdöme:
Precis som med Catching Fire känner jag nu att denna är bättre andra gången jag läser den. Det beror väl på att jag vet vad jag ska förvänta mig men också att jag har insett vikten av den här boken sett till hela trilogin. Det är lite svårt att förklara men ni som har läst trilogin vet kanske vad jag menar?

Jag skrev efter förra boken att jag gillar Peeta mer och mer och efter vad som händer här är han helt klart en av mina favoritkaraktärer. En annan karaktär som har förändrats i mina ögon är Finnick, som jag aldrig riktigt fastnade för när jag läste böckerna första gången. Han kändes överlägsen tidigare men nu ser jag honom som motiverad och tuff. Det var många som dog i den här boken men Finnick är nog den jag saknar mest. Många skulle nog svara Prim istället men jag tyckte aldrig man fick någon känsla när det hände. Det kanske blir annorlunda sedan när man ser det på film!

Efter att nu ha läst om alla tre böckerna har betygen skiftat lite och min favoritbok är numera Catching Fire. Serien som helhet var också mycket bättre på engelska.

Mitt betyg: 4/5

Tidigare böcker i serien:
The Hunger Games
Catching Fire

Pepp för Catching Fire

Nu är det inte långt kvar till den svenska premiären av The Hunger Games: Catching Fire och jag ser faktiskt fram emot den. Den senaste trailern, som ni ser här nedan, gjorde att jag fick gåshud på armarna.

Jag har precis läst om första boken och ska även läsa andra innan biopremiären och sen hoppas jag på en väldigt bra biokväll.

The Panem Companion

13555385

Titel: The Panem Companion
Författare: V.Arrow
Utgivningsår: 2012
Förlag: Smart Pop

Eftersom jag gillade hela Hungerspelen-serien samt filmen tyckte jag att detta lät som en väldigt intressant bok när jag bläddrade igenom titlarna hos NetGalley. Jag hade väl dock förhoppningar som boken inte riktigt kunde inbringa och så fanns det några saker att störa sig på.

För det första var det otroligt, nästan tjatigt, mycket snack om raser och etnicitet. Det var som en röd tråd som gick genom boken. För det andra förväntade jag mig mer kartor, figurer och bilder. Den kändes mer som en bok som man blev påtvingad att läsa på högskolan och jag gillar inte riktigt känslan av det. Jag tror en sån här bok hade blivit mer levande av bilder, men det är ju bara vad jag tycker och tänker.

Vissa delar av boken var dock ganska intressanta, men det kändes som om författaren förutspått att man hängt med i alla fan-diskussioner, vilket jag inte har. Det är en okej bok men inte så mycket mer.

Mitt betyg: 2/5

Bokbloggsjerka 24-27 augusti

Annika på Alkb.se har varje helg en bokbloggsjerka inne hos sig och jag brukar vara med. Inga undantag denna helg! Helgens fråga lyder;

Vilka böcker önskar du att du ännu inte hade läst?

Oj, det här är svårt! Riktigt svårt! Hungerspelen-trilogin hade vart nice att ha kvar att läsa. Det första intrycket från första boken där är obeskrivligt så det får bli mitt svar. Samma sak gäller nog Sagan om Ringen som jag förvisso läste väldigt nyligen.

Revolt

Jag är väl förmodligen en av de sista att läsa Hungerspelen-trilogin, men bättre sent än aldrig va? Nu är även sista boken av de tre, Revolt, utläst och här kommer min recension.

Titel: Revolt
Författare: Suzanne Collins
Utgivningsår: 2010
Förlag: Bonnier Carlsen

(Spoiler-varning börjar här om man ej har läst de tidigare böckerna!)

Handling:
Kvartssekelkuvningen slutar tvärt och upproret drar igång. Katniss blir räddad från arenan men Peeta fångas in och förs till huvudstaden. Planen för Katniss är att vara revoltens ansikte utåt, deras härmskrika, men hon vet varken ut eller in. Distrikt tolv, hennes hem, har bränts till grunden och de övriga distrikten ligger i krig mot regimen och president Snow. När hon får se distrikten och offren för detta krig bryter hon nästan ihop och fylls av ett hat mot Snow, så stort att hon nästan gör vad som helst för att döda honom. Kriget har bara börjat och hon är inte ens säker på om Peeta lever eller inte.

Omdöme:
Efter att ha läst nummer två i trilogin och tyckt den var sämre hoppades jag ändå att den här återigen skulle höja medelbetyget men så blev inte fallet. Jag tyckte inte karaktärerna utvecklades nämnvärt och uppfattningen om att Gale tidigare var en genomsnäll kille som numera är totalt hämndlysten och inställd på att mörda, det blev liksom fel. Jag hade gärna haft med lite mer av Katniss mamma som hela tiden visat sig svag för mig. Katniss överhuvudtaget försvann lite bland allt snack om rebeller, soldater, vapen och krig och det var tråkigt.

Jag hade också lite svårt att föreställa mig huvudstaden med alla dessa kapslar, underjordiska gångar, fredsväktare.. det ska bli spännande att se hur tolkningen på film blir sen när det är aktuellt! Den här boken kändes dock mer science fiction än någon av de andra och det är väl inte riktigt min grej. Slutet blev helt klart som jag hade hoppats så det var ju en fördel men i övrigt blir betyget inte mer än bra!

Mitt betyg: 3/5

Tidigare böcker i serien:
– Hungerspelen
Fatta Eld 

Tematrio – Mors Dag

Veckans tematrio handlar om mammor i litteraturen och jag ska alltså tipsa och berätta om tre minnesvärda mammor.

1. Först ut är alla mammor i antologin ”Mor, mamma, morsan” som jag nyligen läste och som är skriven av författare som helt enkelt berättar om sina mammor, deras historia och relationer. En recension kommer på onsdag så håll ögonen öppna då om ni är nyfikna!

2. Katniss mamma i ”Hungerspelen” är för mig en minnesvärd mamma men inte på ett särskilt positivt sätt. Hon framstår mer eller mindre som svagheten själv och låter Katniss göra allt jobb, trots att hon bara är ett barn.

3. Lucas mamma i ”Helena” är minnesvärd på grund av att hon känns som en huslig, glad och snäll mamma som gör allt för sina barn och som mer än gärna välkomnar nya människor i familjen. Hela huset är fullt men ändå är hon Stålmamman!

Fatta Eld

Det har kommit många böcker emellan men nu har jag äntligen läst ut ”Fatta Eld”, som är den andra delen i Hungerspelen-trilogin.

Titel: Fatta Eld
Författare: Suzanne Collins
Utgivningsår: 2009
Förlag: Bonnier Carlsen

Handling: (Spoiler-varning om man ej har läst första boken!)
Efter att Katniss och Peeta gått segrande ur Hungerspelen är ingenting sig likt. Katniss tror att ett lyckligt liv väntar men det visar sig att regimen inte riktigt är nöjd med henne. De anser att hon har betett sig upproriskt och därmed satt igång rebellstyrkorna. Katniss och Peeta åker på en turné genom Panem och under turnén försöker de lugna folket, men oavsiktligt späds det på ytterligare när de besöker distrikt 11, där Rue hörde hemma. Katniss är orolig för sig själv, sin familj och sina vänner och undrar vad presidenten kommer göra åt saken. När lottningen till nästa Hungerspel börjar närma sig får hon snabbt svar på sina frågor och de är både oväntade och skrämmande.

Omdöme:
Ja, efter att ha läst första boken kan man ju inte ha annat än höga förhoppningar och jag tycker nog att de levde upp till det. Relativt lättläst, mycket spännande och kärlekshistorien fortsätter. Även om jag inte tycker om Gale förstår jag varför Katniss dras till honom, men samtidigt känner jag med Peeta. I den här boken tycker jag det blir tydligare vilken sorts relation de har men jag gillar också att Peeta provar gränserna lite! Jag fick också upp ögonen för Cinna, som i den här boken gör ett större intryck på mig.

Boken är dock inte riktigt lika bra som den första, Hungerspelen, men den får i alla fall en fyra i betyg och det är verkligen inte dåligt det heller.

Mitt betyg: 4/5

Tidigare böcker i serien:
Hungerspelen