Balladen om sångfåglar och ormar av Suzanne Collins

Det är morgonen inför slåtterdagens ceremoni, som kommer inleda de tionde hungerspelen. I huvudstaden förbereder sig artonårige Coriolanus Snow inför sitt uppdrag som mentor i spelen. En chans att återfå berömmelse och inflytande. Den en gång så mäktiga ätten Snow har nämligen sjunkit ner i en djup ekonomisk kris, och nu hänger hela familjens framtid på Coriolanus möjlighet att charma, utmanövrera och besegra sina klasskamrater. Så att just hans spelare går vinnande ur hungerspelen.

Men oddsen är emot honom. Han blir tilldelad det förnedrande uppdraget att vara mentor åt en flickspelare från Distrikt 12, sämst av de sämsta. Deras öde ligger nu i varandras händer — varje val som Coriolanus gör kan leda till framgång eller fall, triumf eller förintelse. Inne på arenan väntar en kamp på liv eller död. Men utanför arenan börjar Coriolanus få sympati för sin spelare … och tvingas tumma på spelreglerna i sin strävan att överleva. Till varje pris.

När jag fick höra att en prequel till Hungerspelen var på väg blev jag väldigt pepp, precis som så många andra. Risken var dock att författaren bara försökte mjölka ur det sista ur en väldigt bra serie, snarare än att tillföra något väsentligt till historien. Lite så upplevde jag den här boken, även om boken i sig faktiskt var bra. Jag ska försöka reda ut det lite mer.

Boken utspelar sig under de tionde hungerspelen, alltså ganska långt före händelserna i The Hunger Games. Till att börja med var det fantastiskt att återkomma till Panem, en värld och en miljö jag verkligen har tyckt om. Det var ett tag sedan jag läste övriga böcker i serien nu men jag kände direkt ett sug efter omläsning. De nya karaktärerna, exempelvis dekan Highbottom och Lucy Gray, är intressanta och tillför något till historien i boken. Som läsare får vi en inblick i vad som skapat president Snow och även om det är oerhört svårt att tycka synd om någon som Snow får man kanske en lite större förståelse kring hans agerande. Eftersom boken handlar om just Snow hade jag dock önskat ännu mer historia kring honom, och gärna i äldre ålder. Från bokens slut och till den president vi känner honom som i The Hunger Games är det nämligen jättekliv. Vad hände egentligen på vägen som gjorde honom till en iskall tyrann? Det är något jag fortfarande inte har fått svar på.

Det är mycket som händer i Snows liv och vi får läsa om allt från svält och kannibalism till den första kärleken och återgången till staden. Det dyker upp en del twister och handlingen i sig är spännande och helt okej. Jag upplever dock att författaren drar ut på det alldeles för länge och att man lätt hade kunnat slopa ungefär 100 sidor.

Nu låter detta som en totalsågning, det är det inte. Jag är bara besviken. Boken i sig är, som sagt, helt okej och spännande. Det är intressant att ta del av ännu ett hungerspel och möta alla dessa nya karaktärer. Boken är något för lång men som stand-alone hade den varit helt okej. Som en del i serien tycker jag dock inte att den tillför något och är inte ett måste att läsa för att serien ska kännas komplett.

Tack till Bonnier Carlsen för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 3/5

Författare: Suzanne Collins
Serie: Hungerspelen #0
Utgivningsår: 2020
Förlag: Bonnier Carlsen
Utläst: 11 juni 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

Övriga böcker i serien:
The Hunger Games (The Hunger Games #1)
Catching Fire (The Hunger Games #2)
Mockingjay (The Hunger Games #3)

Andra som bloggat om boken:
Prickiga Paula | Boklådan | Bokcirkelnn | Läsfåtöljen

Waiting on Wednesday: The Ballad of Songbirds and Snakes

”Waiting On” Wednesday is a weekly event that spotlights upcoming releases that we’re eagerly anticipating.

I maj 2020 dyker den här boken upp som ska vara en prequel till The Hunger Games. Jag blev snabbt nyfiken på denna och trots att jag har svårt för både titel och omslag kommer den här nog hamna i bokhyllan vad det lider.

The Ballad of Songbirds and Snakes will revisit the world of Panem sixty-four years before the events of The Hunger Games, starting on the morning of the reaping of the Tenth Hunger Games.

Filmrecension: Catching Fire

Den här bloggen har egentligen inget med film att göra men när en bok blir filmatiserad och det dessutom är en otroligt populär bok tycker jag att det är roligt att skriva lite vad jag tyckte om den. Så här kommer min recension av The Hunger Games: Catching Fire.

postr_l (2)Originaltitel: The Hunger Games: Catching Fire
År: 2013
Längd: 146 min
Genre:Action, äventyr, Sci-Fi
Regissör: Francis Lawrence
Skådespelare: Jennifer Lawrence, Josh Hutcherson, Liam Hemsworth

Handling:
Katniss och Peeta tog sig igenom sitt första Hungerspel och ska nu ge sig iväg på en segrarturné. Trots att de ser förälskade och lyckliga ut inför kamerorna har de knappt pratat sedan de kom hem igen. President Snow tvivlar på deras kärlek och rebellerna ser Katniss som ett hopp de inte haft förut, ett hopp om en bättre värld och en möjlighet att kriga sig till den.

Året har kommit då det är dags för kvartssekelkuvning och presidenten avslöjar att årets kandidater kommer att väljas av den skara som redan vunnit, en kvinna och en man. Det innebär att Katniss ska delta – igen.

Omdöme:
När jag läste böckerna andra gången kände jag nästan att det här skulle bli en bättre filmatisering än den första. Jag hann tyvärr inte se första filmen innan jag gick på bio men eftersom jag precis hade läst böckerna hade jag allt färskt i minnet ändå. Jag kan säga direkt att det fanns en del saker som skiljde sig mellan bok och film men inget som störde och det var överlag en bra filmatisering. Det enda jag verkligen reagerade på var Peetas ben men jag ska inte gå in på det utan ni som har läst böckerna vet vad jag menar.

Det känns verkligen som om alla skådespelare har vuxit in i sina roller och Lawrence är mycket bra. Jag har även gillat Hutcherson som Peeta redan från start men Hemsworth har jag dock svårt för. Det kan gå hand i hand med att jag inte gillar karaktären Gale, jag vet inte. Men Haymitch är tillbaka och vi fick även en hel del nya karaktärer, t.ex Finnick och Johanna.

Filmen var väldigt känslofylld med flera scener där tårarna inte var långt borta men även spännande, frustrerande och galna scener. Jag gillade verkligen de härliga kommentarerna som dök upp då och då, bland annat mellan Katniss och Peeta.

Kort sammanfattat är det en sevärd film och en väldigt bra filmatisering. Jag kan knappt vänta på Mockingjay nu och är väldigt nyfiken på hur och var de kommer att klippa den men det återstår att se.

Mitt betyg: 4/5

Catching Fire

Nu är det bara några dagar kvar till biopremiären av Catching Fire här i Sverige och vad passar väl bättre än en ny recension av boken efter min omläsning?

6148028Titel: Catching Fire
Författare: Suzanne Collins
Utgivningsår: 2009
Förlag: Scholastic Press
Finns hos: Adlibris | Bokus | CDON | The Book Depository

Utläst: 17 november 2013

Handling:
Mot alla odds blev Katniss och Peeta korade till vinnare i The Hunger Games och förbereder nu inför den obligatoriska vinnarturnén genom alla distrikt. Vad Katniss gjorde för att få ut dem båda har dock skakat om Panem och rykten går om rebelliska insatser ute i distrikten. För att förhindra att det eskalerar ytterligare beordrar president Snow henne att verkligen trycka på sina känslor för Peeta men är det verkligen så lätt? Bollen är i rullning och när det är dags för kvartssekelkuvningen avslöjas något som de aldrig hade kunnat räkna med.

Omdöme:
Jag vet inte om det är det faktum att jag är så taggad inför filmpremiären eller om det är för att jag nu läser den på engelska men den här är så mycket bättre än första gången jag läste den. Det känns inte längre som en mellanbok utan det känns som att det bara byggs på och blir bättre och bättre. Det är svårt att beskriva men jag hoppas några av er förstår min tanke i alla fall.

Jag dras med mycket mer av karaktärerna den här gången också och det dyker ju upp en hel del nya. Peeta blir ännu mer av en favorit hos mig och trots att jag redan visste precis hur det skulle sluta var det superspännande.

Om jag var taggad innan så är det inget mot vad jag är nu! Snälla, gör mig inte besviken!

Mitt betyg: 5/5

The Hunger Games

Innan andra filmen kommer på bio den 20 november har jag planerat att läsa om åtminstone The Hunger Games och Catching Fire, denna gång på engelska. Jag läste alla tre böcker på svenska förra året och nu är det alltså dags igen! Här kommer en ny recension av The Hunger Games och vill ni läsa den jag gjorde förra året hittar ni den här.

2767052Titel: The Hunger Games
Författare: Suzanne Collins
Serie: The Hunger Games #1
Utgivningsår: 2008
Förlag: Scholastic Press
Finns hos: Adlibris | Bokus | CDON | The Book Depository

Utläst: 28 oktober 2013

Handling:
Som en följd av de uppror som skedde för flera år sedan arrangeras The Hunger Games i Panem, en slags tävling med 24 deltagare men där bara en kan överleva och vinna. Genom en ceremoni väljs två stycken från vart och ett av de tolv distrikt i landet, en kille och en tjej. När man har fyllt tolv år är man gammal nog att delta i spelen och trots att Katniss lillasyster har de bästa oddsen är det hennes namn som dras ur skålen. Katniss kan inte tillåta detta och går in som frivillig och tillsammans med Peeta Mellark åker de sedan vidare till huvudstaden för att tränas och intervjuas inför spelen. Nu gäller det att överleva och kämpa till sista bloddroppen.

Omdöme:
Jag blev inte riktigt lika fast i boken som jag blev första gången jag läste den. Jag skrev ju redan i min förra recension att den kändes ganska förutsägbar men samtidigt är det nog svårt att komma ifrån. Det jag reagerade mest på den här gången var att det tog ett tag innan boken blev riktigt intressant och spännande.

Annars tycker jag i princip samma som jag tyckte då. Det är bra karaktärer, intressanta karaktärer och jag kan verkligen måla upp en bild av arenan (som inte är filmens version). Precis efter att jag hade blivit klar med boken blev jag ytterligare peppad inför Catching Fire så förhoppningsvis läser jag den inom kort.

Mitt betyg: 4/5

Pepp för Catching Fire

Nu är det inte långt kvar till den svenska premiären av The Hunger Games: Catching Fire och jag ser faktiskt fram emot den. Den senaste trailern, som ni ser här nedan, gjorde att jag fick gåshud på armarna.

Jag har precis läst om första boken och ska även läsa andra innan biopremiären och sen hoppas jag på en väldigt bra biokväll.

Revolt

Jag är väl förmodligen en av de sista att läsa Hungerspelen-trilogin, men bättre sent än aldrig va? Nu är även sista boken av de tre, Revolt, utläst och här kommer min recension.

Titel: Revolt
Författare: Suzanne Collins
Utgivningsår: 2010
Förlag: Bonnier Carlsen

(Spoiler-varning börjar här om man ej har läst de tidigare böckerna!)

Handling:
Kvartssekelkuvningen slutar tvärt och upproret drar igång. Katniss blir räddad från arenan men Peeta fångas in och förs till huvudstaden. Planen för Katniss är att vara revoltens ansikte utåt, deras härmskrika, men hon vet varken ut eller in. Distrikt tolv, hennes hem, har bränts till grunden och de övriga distrikten ligger i krig mot regimen och president Snow. När hon får se distrikten och offren för detta krig bryter hon nästan ihop och fylls av ett hat mot Snow, så stort att hon nästan gör vad som helst för att döda honom. Kriget har bara börjat och hon är inte ens säker på om Peeta lever eller inte.

Omdöme:
Efter att ha läst nummer två i trilogin och tyckt den var sämre hoppades jag ändå att den här återigen skulle höja medelbetyget men så blev inte fallet. Jag tyckte inte karaktärerna utvecklades nämnvärt och uppfattningen om att Gale tidigare var en genomsnäll kille som numera är totalt hämndlysten och inställd på att mörda, det blev liksom fel. Jag hade gärna haft med lite mer av Katniss mamma som hela tiden visat sig svag för mig. Katniss överhuvudtaget försvann lite bland allt snack om rebeller, soldater, vapen och krig och det var tråkigt.

Jag hade också lite svårt att föreställa mig huvudstaden med alla dessa kapslar, underjordiska gångar, fredsväktare.. det ska bli spännande att se hur tolkningen på film blir sen när det är aktuellt! Den här boken kändes dock mer science fiction än någon av de andra och det är väl inte riktigt min grej. Slutet blev helt klart som jag hade hoppats så det var ju en fördel men i övrigt blir betyget inte mer än bra!

Mitt betyg: 3/5

Tidigare böcker i serien:
– Hungerspelen
– Fatta Eld 

Hungerspelen

Titel: Hungerspelen
Författare: Suzanne Collins
Utgivningsår: 2008
Förlag: Bonnier Carlsen

Handling:
Varje år arrangeras Hungerspelen i Panem som en följd av det uppror som skedde för många år sedan. Från vart och ett av de tolv distrikt som finns i landet väljs två ungdomar ut att delta i spelen, en tjej och en kille. De skickas sedan vidare till huvudstaden för träning innan de placeras på en specialbyggd arena. Endast en kan stå som vinnare!

När lottningen har kommit till fattiga distrikt tolv dras namnet ”Primrose Everdeen”, något som hennes storasyster Katniss inte accepterar och tar istället hennes plats som frivillig. Tillsammans med Peeta ger hon sig in i spelen och kämpar intill sista bloddroppen.

Omdöme:
Detta är då första delen i Hungerspelen-trilogin och även den som kom ut på bio för några veckor sedan. Jag såg filmen innan jag hade läst boken men det gjorde inte så mycket, utan jag tyckte den var lika spännande ändå. Det är en riktig bladvändare och eftersom den är relativt tunn gick det väldigt snabbt att läsa ut den! Jag gillar också att språket flyter på så bra och att jag verkligen får använda fantasin.

Den känns ju dock ganska förutsägbar och det är väl nackdelen jag kan se med den. Annars är det en sorglig och bra äventyrshistoria som jag verkligen kan rekommendera! De andra böckerna i trilogin ska också läsas inom kort.

Mitt betyg: 5/5

Boken är en del av Boktolvan 2012, läs mer här!