Filmrecension: Catching Fire

Den här bloggen har egentligen inget med film att göra men när en bok blir filmatiserad och det dessutom är en otroligt populär bok tycker jag att det är roligt att skriva lite vad jag tyckte om den. Så här kommer min recension av The Hunger Games: Catching Fire.

postr_l (2)Originaltitel: The Hunger Games: Catching Fire
År: 2013
Längd: 146 min
Genre:Action, äventyr, Sci-Fi
Regissör: Francis Lawrence
Skådespelare: Jennifer Lawrence, Josh Hutcherson, Liam Hemsworth

Handling:
Katniss och Peeta tog sig igenom sitt första Hungerspel och ska nu ge sig iväg på en segrarturné. Trots att de ser förälskade och lyckliga ut inför kamerorna har de knappt pratat sedan de kom hem igen. President Snow tvivlar på deras kärlek och rebellerna ser Katniss som ett hopp de inte haft förut, ett hopp om en bättre värld och en möjlighet att kriga sig till den.

Året har kommit då det är dags för kvartssekelkuvning och presidenten avslöjar att årets kandidater kommer att väljas av den skara som redan vunnit, en kvinna och en man. Det innebär att Katniss ska delta – igen.

Omdöme:
När jag läste böckerna andra gången kände jag nästan att det här skulle bli en bättre filmatisering än den första. Jag hann tyvärr inte se första filmen innan jag gick på bio men eftersom jag precis hade läst böckerna hade jag allt färskt i minnet ändå. Jag kan säga direkt att det fanns en del saker som skiljde sig mellan bok och film men inget som störde och det var överlag en bra filmatisering. Det enda jag verkligen reagerade på var Peetas ben men jag ska inte gå in på det utan ni som har läst böckerna vet vad jag menar.

Det känns verkligen som om alla skådespelare har vuxit in i sina roller och Lawrence är mycket bra. Jag har även gillat Hutcherson som Peeta redan från start men Hemsworth har jag dock svårt för. Det kan gå hand i hand med att jag inte gillar karaktären Gale, jag vet inte. Men Haymitch är tillbaka och vi fick även en hel del nya karaktärer, t.ex Finnick och Johanna.

Filmen var väldigt känslofylld med flera scener där tårarna inte var långt borta men även spännande, frustrerande och galna scener. Jag gillade verkligen de härliga kommentarerna som dök upp då och då, bland annat mellan Katniss och Peeta.

Kort sammanfattat är det en sevärd film och en väldigt bra filmatisering. Jag kan knappt vänta på Mockingjay nu och är väldigt nyfiken på hur och var de kommer att klippa den men det återstår att se.

Mitt betyg: 4/5

Mockingjay

Då har det blivit dags att recensera den sista boken i The Hunger Games-trilogin som jag faktiskt läste ut så sent som i morse.

7260188Titel: Mockingjay
Författare: Suzanne Collins
Utgivningsår: 2010
Förlag: Scholastic Press
Finns hos: Adlibris | Bokus | CDON | The Book Depository

Utläst: 25 november 2013

VARNING FÖR SPOILERS!

Handling:
Efter att Katniss räddats från sitt andra Hungerspel befinner hon sig nu i distrikt 13 – ett distrikt som hon inte ens trodde fanns. Så fort hon är uppe på benen igen vill ledaren av rebellerna och distrikt 13, Coin, att Katniss ska spela in propagandavideos som de sedan ska sända ut över Panem men det är inte förrän hon befinner sig i skottlinjen som hennes verkliga jag träder fram. Det innebär såklart en hel del risker och  med tankarna på vad Snow gör mot Peeta har hon svårt att fokusera. För att hjälpa Katniss måste de hjälpa Peeta. Samtidigt får många offra sina liv ute i distrikten.

Omdöme:
Precis som med Catching Fire känner jag nu att denna är bättre andra gången jag läser den. Det beror väl på att jag vet vad jag ska förvänta mig men också att jag har insett vikten av den här boken sett till hela trilogin. Det är lite svårt att förklara men ni som har läst trilogin vet kanske vad jag menar?

Jag skrev efter förra boken att jag gillar Peeta mer och mer och efter vad som händer här är han helt klart en av mina favoritkaraktärer. En annan karaktär som har förändrats i mina ögon är Finnick, som jag aldrig riktigt fastnade för när jag läste böckerna första gången. Han kändes överlägsen tidigare men nu ser jag honom som motiverad och tuff. Det var många som dog i den här boken men Finnick är nog den jag saknar mest. Många skulle nog svara Prim istället men jag tyckte aldrig man fick någon känsla när det hände. Det kanske blir annorlunda sedan när man ser det på film!

Efter att nu ha läst om alla tre böckerna har betygen skiftat lite och min favoritbok är numera Catching Fire. Serien som helhet var också mycket bättre på engelska.

Mitt betyg: 4/5

Tidigare böcker i serien:
– The Hunger Games
– Catching Fire

Catching Fire

Nu är det bara några dagar kvar till biopremiären av Catching Fire här i Sverige och vad passar väl bättre än en ny recension av boken efter min omläsning?

6148028Titel: Catching Fire
Författare: Suzanne Collins
Utgivningsår: 2009
Förlag: Scholastic Press
Finns hos: Adlibris | Bokus | CDON | The Book Depository

Utläst: 17 november 2013

Handling:
Mot alla odds blev Katniss och Peeta korade till vinnare i The Hunger Games och förbereder nu inför den obligatoriska vinnarturnén genom alla distrikt. Vad Katniss gjorde för att få ut dem båda har dock skakat om Panem och rykten går om rebelliska insatser ute i distrikten. För att förhindra att det eskalerar ytterligare beordrar president Snow henne att verkligen trycka på sina känslor för Peeta men är det verkligen så lätt? Bollen är i rullning och när det är dags för kvartssekelkuvningen avslöjas något som de aldrig hade kunnat räkna med.

Omdöme:
Jag vet inte om det är det faktum att jag är så taggad inför filmpremiären eller om det är för att jag nu läser den på engelska men den här är så mycket bättre än första gången jag läste den. Det känns inte längre som en mellanbok utan det känns som att det bara byggs på och blir bättre och bättre. Det är svårt att beskriva men jag hoppas några av er förstår min tanke i alla fall.

Jag dras med mycket mer av karaktärerna den här gången också och det dyker ju upp en hel del nya. Peeta blir ännu mer av en favorit hos mig och trots att jag redan visste precis hur det skulle sluta var det superspännande.

Om jag var taggad innan så är det inget mot vad jag är nu! Snälla, gör mig inte besviken!

Mitt betyg: 5/5

Pepp för Catching Fire

Nu är det inte långt kvar till den svenska premiären av The Hunger Games: Catching Fire och jag ser faktiskt fram emot den. Den senaste trailern, som ni ser här nedan, gjorde att jag fick gåshud på armarna.

Jag har precis läst om första boken och ska även läsa andra innan biopremiären och sen hoppas jag på en väldigt bra biokväll.

Uppföljarna till The Hunger Games

Bland annat SvD skrev imorse om hur resten av filmerna i Hunger Games-serien kommer att se ut och när de kommer ut på biodukarna. Nästa film, The Hunger Games: Catching Fire, har premiär i november 2013 och den sista delen, The Hunger Games: Mockingjay, delas upp på två delar där den första har premiär i november 2014 och den sista i november 2015.

För det första tycker jag att det är otroligt lång tid mellan ettan och tvåan, tycker inte ni? För det andra så tycker jag inte alls om när man delar upp sista delen i två delar för enligt mig beror detta endast på att bolagen m.m. vill tjäna in extra mycket pengar på filmerna. Precis som sista delen av Harry Potter tror jag att första delen av Mockingjay kommer att bli kass för hur gör man ett snyggt slut när det inte finns något naturligt? Nej, detta irriterar mig faktiskt men hoppas ändå de gör det bättre än HP.

Vad gäller rollerna kommer vi få se Jena Malone som Johanna Mason och Philip Seymour Hoffman som Plutarch Heavensbee. Intressant!

Fatta Eld

Det har kommit många böcker emellan men nu har jag äntligen läst ut ”Fatta Eld”, som är den andra delen i Hungerspelen-trilogin.

Titel: Fatta Eld
Författare: Suzanne Collins
Utgivningsår: 2009
Förlag: Bonnier Carlsen

Handling: (Spoiler-varning om man ej har läst första boken!)
Efter att Katniss och Peeta gått segrande ur Hungerspelen är ingenting sig likt. Katniss tror att ett lyckligt liv väntar men det visar sig att regimen inte riktigt är nöjd med henne. De anser att hon har betett sig upproriskt och därmed satt igång rebellstyrkorna. Katniss och Peeta åker på en turné genom Panem och under turnén försöker de lugna folket, men oavsiktligt späds det på ytterligare när de besöker distrikt 11, där Rue hörde hemma. Katniss är orolig för sig själv, sin familj och sina vänner och undrar vad presidenten kommer göra åt saken. När lottningen till nästa Hungerspel börjar närma sig får hon snabbt svar på sina frågor och de är både oväntade och skrämmande.

Omdöme:
Ja, efter att ha läst första boken kan man ju inte ha annat än höga förhoppningar och jag tycker nog att de levde upp till det. Relativt lättläst, mycket spännande och kärlekshistorien fortsätter. Även om jag inte tycker om Gale förstår jag varför Katniss dras till honom, men samtidigt känner jag med Peeta. I den här boken tycker jag det blir tydligare vilken sorts relation de har men jag gillar också att Peeta provar gränserna lite! Jag fick också upp ögonen för Cinna, som i den här boken gör ett större intryck på mig.

Boken är dock inte riktigt lika bra som den första, Hungerspelen, men den får i alla fall en fyra i betyg och det är verkligen inte dåligt det heller.

Mitt betyg: 4/5

Tidigare böcker i serien:
– Hungerspelen