Det är morgonen inför slåtterdagens ceremoni, som kommer inleda de tionde hungerspelen. I huvudstaden förbereder sig artonårige Coriolanus Snow inför sitt uppdrag som mentor i spelen. En chans att återfå berömmelse och inflytande. Den en gång så mäktiga ätten Snow har nämligen sjunkit ner i en djup ekonomisk kris, och nu hänger hela familjens framtid på Coriolanus möjlighet att charma, utmanövrera och besegra sina klasskamrater. Så att just hans spelare går vinnande ur hungerspelen.
Men oddsen är emot honom. Han blir tilldelad det förnedrande uppdraget att vara mentor åt en flickspelare från Distrikt 12, sämst av de sämsta. Deras öde ligger nu i varandras händer — varje val som Coriolanus gör kan leda till framgång eller fall, triumf eller förintelse. Inne på arenan väntar en kamp på liv eller död. Men utanför arenan börjar Coriolanus få sympati för sin spelare … och tvingas tumma på spelreglerna i sin strävan att överleva. Till varje pris.
När jag fick höra att en prequel till Hungerspelen var på väg blev jag väldigt pepp, precis som så många andra. Risken var dock att författaren bara försökte mjölka ur det sista ur en väldigt bra serie, snarare än att tillföra något väsentligt till historien. Lite så upplevde jag den här boken, även om boken i sig faktiskt var bra. Jag ska försöka reda ut det lite mer.
Boken utspelar sig under de tionde hungerspelen, alltså ganska långt före händelserna i The Hunger Games. Till att börja med var det fantastiskt att återkomma till Panem, en värld och en miljö jag verkligen har tyckt om. Det var ett tag sedan jag läste övriga böcker i serien nu men jag kände direkt ett sug efter omläsning. De nya karaktärerna, exempelvis dekan Highbottom och Lucy Gray, är intressanta och tillför något till historien i boken. Som läsare får vi en inblick i vad som skapat president Snow och även om det är oerhört svårt att tycka synd om någon som Snow får man kanske en lite större förståelse kring hans agerande. Eftersom boken handlar om just Snow hade jag dock önskat ännu mer historia kring honom, och gärna i äldre ålder. Från bokens slut och till den president vi känner honom som i The Hunger Games är det nämligen jättekliv. Vad hände egentligen på vägen som gjorde honom till en iskall tyrann? Det är något jag fortfarande inte har fått svar på.
Det är mycket som händer i Snows liv och vi får läsa om allt från svält och kannibalism till den första kärleken och återgången till staden. Det dyker upp en del twister och handlingen i sig är spännande och helt okej. Jag upplever dock att författaren drar ut på det alldeles för länge och att man lätt hade kunnat slopa ungefär 100 sidor.
Nu låter detta som en totalsågning, det är det inte. Jag är bara besviken. Boken i sig är, som sagt, helt okej och spännande. Det är intressant att ta del av ännu ett hungerspel och möta alla dessa nya karaktärer. Boken är något för lång men som stand-alone hade den varit helt okej. Som en del i serien tycker jag dock inte att den tillför något och är inte ett måste att läsa för att serien ska kännas komplett.
Tack till Bonnier Carlsen för recensionsexemplaret!
Mitt betyg: 3/5
Författare: Suzanne Collins
Serie: Hungerspelen #0
Utgivningsår: 2020
Förlag: Bonnier Carlsen
Utläst: 11 juni 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus
Övriga böcker i serien:
– The Hunger Games (The Hunger Games #1)
– Catching Fire (The Hunger Games #2)
– Mockingjay (The Hunger Games #3)
Andra som bloggat om boken:
Prickiga Paula | Boklådan | Bokcirkelnn | Läsfåtöljen
