Som jag sa i den senaste videon fick jag låna hela serien ”Sagan om klanen Otori” av en kompis och började ganska kort därefter läsa den första boken, Över näktergalens golv. Jag blev väl inte direkt hänförd men läs mer nedan om vad jag tyckte.
Titel: Över näktergalens golv
Författare: Lian Hearn
Utgivningsår: 2004
Förlag: Månpocket
Handling:
Tomasu är en av de Gömda och bor tillsammans med sin familj i en liten by. En dag blir byn invaderad av Iida och hans krigare och de mördar alla i ett försök att utrota de Gömda. Tomasu kommer undan, åtminstone till han springer rakt in i Otori Shigeru. Shigeru tar honom under sina vingar och ser det som sin uppgift att skydda honom. Han får ett nytt namn, Takeo, och det börjar pratas om att Shigeru ska adoptera honom. Takeo får lära sig allt som är viktigt för en herre som tillhör Otori-klanen och gör sig redo för att tillsammans med Shigeru hämnas Shigerus brors död.
Omdöme:
Lian Hearn skriver väldigt bra med målande beskrivningar och intressanta karaktärer. Boken går också ganska snabbt att läsa då den är på drygt 300 sidor och man lider verkligen med både Shigeru och Takeo. Som jag också sa i videon tycker jag mycket om omslagen på dessa böcker, de känns väldigt passande till innehållet.
Däremot tycker jag inte att det finns något som direkt fängslar mig. Visst, det inleds med att Takeo förlorar hela sin familj och springer för sitt liv men därefter är det lite småsegt och först mot slutet börjar det bli riktigt spännande. Det känns lite som en sådan bok som många hade lagt ifrån sig på grund av att det inte händer något som gör att de vill fortsätta läsa. Jag blir också lite lätt förvirrad över alla dessa japanska namn och karaktärer. Om man hade gjort en paus i boken på någon dag var det lite klurigt att ta sig in igen.
Den här boken var väldigt svår att betygsätta, väldigt svår. Jag lutade först åt tre, sen åt fyra och det blev till slut en trea. Om tempot hade vart lite högre och intrigen varit mer spännande genom hela boken hade jag dock inte tvekat att ge den en fyra.
Mitt betyg: 3/5