Bokbloggsjerka 1-4 april

Nu är det verkligen i sista minuten här men jag tänkte vara med och svara på Annikas bokbloggsjerka även denna gång.

jerka11Koko tycker att bokbloggsvärlden fokuserar för mycket på det som är nytt och spännande. Därför vill hon utmana er att blogga om en bok (eller flera) som är minst hundra år gammal men som fortfarande är läsvärd. Vuxenbok, barnbok, facklitteratur, vad du vill. Motivera!

Först tänkte jag att det här måste vara ursvårt eftersom jag nästan aldrig läser äldre litteratur eller gamla klassiker. Jag har visserligen läst Stolthet och Fördom av Jane Austen samt Jane Eyre av Charlotte Brontë och de skulle båda kunna kvala in här men det kändes inte så roligt.

Funderingarna gick därför vidare och jag fastnade vid Lewis Carrolls Alice’s Adventures in Wonderland, men jag har ju faktiskt inte läst hela berättelsen utan bara en illustrerad utgåva.

Så mitt fokus hamnade i stället på Sir Arthur Conan Doyle som skrivit böckerna om Sherlock Holmes. Jag har bland annat läst Baskervilles Hund av författaren men har även en superfin samlingsbok som står i hyllan och dammar. Jag borde verkligen ta tag i den! Mer Sherlock!

20160402_100056

 

Författarintervju: Mattias Boström

Mattias Boström är författaren bakom Från Holmes till Sherlock och har ett stort intresse för just Sherlock Holmes och författaren Conan Doyle. Det har blivit dags för veckans fredagsintervju, och faktiskt årets sista.

Foto: Anna-Lena Ahlström
Foto: Anna-Lena Ahlström

Mattias, vart kommer ditt intresse för Sherlock ifrån?
– När jag var i den riktiga bokslukaråldern på mellanstadiet läste jag många av de klassiska författarna inom äventyrs- och spänningsgenrerna – Jules Verne, Dumas och förstås Conan Doyle. Av någon anledning fastnade jag extra mycket för just Sherlock Holmes-berättelserna. Och när jag jag gick i sjuan hade jag en lärare som snappade upp mitt intresse och därför lånade ut sina privata exemplar av de samlade berättelserna om Sherlock Holmes. Lektionerna kom därefter att mer och mer anta formen av en dialog mellan oss rörande Sherlock Holmes, med läraren i katedern och mig i skolbänken, alltmedan övriga elever ägnade sig åt suddkastning eller dylikt. Mitt riktigt fanatiska intresse fick jag dock först när jag var sexton och insåg att det fanns en hel värld av sherlockianer – harmlösa dårar som hanterar Sherlock Holmes som om han funnits på riktigt och därmed betraktar historierna som om de vore verklighetsskildringar. Eftersom Conan Doyle var så slarvig under författandet vimlar Holmesberättelserna av inkonsekvenser och faktafel, och det är dessa problem som sherlockianerna har tagit som sin uppgift att reda ut och förklara. Hur kunde det komma sig att dr Watsons krigsskada förflyttar sig från axeln ned till benet? Hur många fruar hade egentligen dr Watson? Sherlockianer skriver teorier om dessa saker. Som sextonåring kunde jag inte annat än älska den sherlockianska världen och känna mig oerhört lockad att få tillhöra den. Och mer än tjugofem år senare känner jag likadant.

Vilken fråga får du mest gällande Sherlock Holmes? Finns det någon som liksom dyker upp varje gång?
– ”Vad är det som har gjort att Sherlock Holmes fortfarande är så populär?” I en eller annan form dyker den frågan alltid upp vid intervjuer och i andra nyfikna sammanhang. Och jag vet fortfarande inte det rätta svaret. Jag svarar olika varje gång. Svaret är kanske att det beror på en lång rad sammanhängande faktorer. Om jag bara får några timmar på mig så kan jag redogöra för de flesta av dem. En annan fråga som också dyker upp nuförtiden är vad jag anser om de moderna versionerna: BBC-serien Sherlock, den amerikanska tv-serien Elementary och Hollywoodfilmerna med Robert Downey Jr/Jude Law. Om detta brukar jag svara att jag fullständigt älskar Sherlock och att jag finner Hollywoodfilmerna roande och att jag tyckte Elementary var bedrövligt till en början, men att manusen blivit mycket bättre på sistone.

8662039043_40bc7e2fab_bDu har precis kommit ut med boken Från Holmes till Sherlock. Vad kan du berätta om den?
– Det är en berättelse om hur Sherlock Holmes-succén började, hur den utvecklades under författarens levnad och hur den kunde leva vidare efter hans död. Jag ville skriva en fackbok om Sherlock Holmes på ett sätt som ingen gjort förut – jag ville berätta om människorna bakom fenomenet. På så sätt blev det en mer allmängiltig bok som kan läsas av envar som är intresserad av populärkulturens utveckling under 1900-talet eller som bara vill läsa om tragiska familjeöden där framgången har ett högt pris.

Hur kommer det sig att det blev just en bok av det hela?
– Jag har väl umgåtts med tanken på att skriva en fackbok om Holmes i en mängd år. Men det var först i februari förra året som alla bitarna föll på plats. Jag satt en kväll och experttwittrade en massa kommentarer under SVT-visningen av säsong 2 av Sherlock, och då fick jag en fråga: ”När kommer boken?” Jag förstod inte riktigt frågan, utan undrade vilken bok som menades. Men sen fattade jag. Det var förstås nu jag skulle skriva min stora bok. Aldrig under min levnad har Sherlock Holmes-intresset varit så här stort runtomkring mig och en sådan chans fick inte gå mig förbi. Dagen därpå började jag jobba med boken. Men idén hade nog inte fötts om det inte varit för att jag fick den där frågan på Twitter.

Hur har skrivprocessen sett ut för dig?
– Först ägnade jag hela våren 2012 åt research. Men det var så enormt mycket information att inhämta, så researchen handlade mest om att få tag på rätt böcker och artiklar som sedan kunde ligga till grund för min bok. För vad jag insåg ganska snabbt var hur enormt lite jag egentligen visste. Självklart visste jag mycket om Sherlock Holmes som fenomen och om författaren Conan Doyle, men i min bok ville jag berätta om redaktörer, förläggare, agenter, illustratörer, filmproducenter, skådespelare, fans och många fler som haft stor betydelse för Holmesfiguren. Och i en lång rad fall visste jag nästan ingenting.
– Det visade sig vara relativt svårt att hitta information om flera av dessa personer, men till slut lyckades jag hitta de uppgifter jag behövde – genom obskyra personbiografiska artiklar från 1970-talet, originalkorrespondens i arkiv, och i självbiografiska böcker av personer som varit närstående till dem jag sökte. Jag hade t.o.m. nytta av fakta ur Barbara Cartlands memoarer. När jag väl hade samlat på mig all information satte jag igång att börja skriva under sommaren 2012.
– Till en början blev det bara skräp av det hela, speciellt eftersom jag försökte lägga mig till med någon sorts låtsaslitterär författarstil och jag sedan totalt sönderredigerade min egen text. Det var först när jag började använda mitt vanliga skrivspråk – som jag använder i alla andra sammanhang – som det gick lätt att skriva. Jag struntade dessutom att redigera så mycket i texten. Jag skrev 70 boksidor under sommaren förra året, ytterligare 100 under hösten och 100 till under jullovet. Då hade jag hunnit fram till år 1935 i kronologin för min bok – och jag skulle ta mig ända fram till 2013… Och boken skulle gå till tryck knappt fyra månader senare och dessförinnan hinna redigeras av förlaget. Så det var bara att spurta och skriva 200 boksidor under lediga stunder i februari-mars. Det funkade. Det är alltid oerhört kreativt att jobba mot en snäv deadline. Jag ville ju hinna få ut boken innan säsong 3 av Sherlock skulle visas på SVT. Och jag vann med hästlängder – den säsongen kommer inte förrän i februari 2014.

Baskervilles hund

Som en del av den brittiska utmaningen och även obligatorisk kurslitteratur i krimkursen har jag nu läst min första bok av Sir Arthur Conan Doyle, Baskervilles hund.

Titel: Baskervilles hund
Författare: Arthur Conan Doyle
Utgivningsår: 2003
Förlag: Bakhåll

Handling:
Sir Charles Baskerville avlider strax utanför grindarna till hans egendom Baskerville Hall men det hela verkar mycket mystiskt. Sherlock Holmes och hans vapendragare Dr. Watson dras in i fallet och försöker reda ut det bit för bit. Watson får i uppdrag att bo tillsammans med Charles efterträdare Sir Henry i Baskerville Hall och ta del av hans liv. På så sätt hoppas Holmes få en bra infallsvinkel och kan fundera ifred.

Omdöme:
Jag hade inte särskilt höga förhoppningar om denna bok men oj, vad den överraskade. Den var spännande, lättläst och dessutom hade den några ganska roliga inslag. Holmes och Watson är ju en perfekt kombination och miljön känns väldigt typisk med brittisk landsbygd och en släng av London 1902.

Vad gäller karaktärerna är det ju Sherlock Holmes som är den så kallade protagonisten (detektiven/huvudpersonen/hjälten) och han försöker tillsammans med hans assistent och vän Watson att lösa mysterier och mord. Beskrivningen av Holmes i boken säger mig att det är en lite udda person med sinne för detaljer och precis som Watson beskriver honom (det är Watson som är berättaren i boken) säger han inte gärna vad han har planerat innan det precis ska hända, vilket gör boken väldigt oförutsägbar och spontan. Jag lyckades inte heller reda ut vem som var mördaren förrän det stod helt klart.

Boken känns som en typisk pusseldeckare och även en detektivroman. Den är relativt kort och som sagt, förvånansvärt spännande så den kan jag absolut rekommendera.

Mitt betyg: 4/5

Boken ingår i min utmaning om brittiska författare, läs mer här!