Monogrammorden av Sophie Hannah

23439963London, 1920-tal. Under sin sedvanliga torsdags-middag på Pleasant’s Coffee Shop råkar Hercule Poirot på Jennie. Hon är jagad, rädd och påstår att hon kommer att bli mördad, men att mordet på henne är det enda sättet att skipa rättvisa.

Samma kväll inträffar tre mord på det eleganta Bloxham Hotel. Tre offer påträffas i tre olika sovrum – vart och ett med en manschettknapp med ett monogram i munnen …

Innan jag plockade upp denna och började läsa hade jag aldrig läst något av Agatha Christie eller något i hennes ”anda”. Självklart var jag nyfiken och trots att boken är skriven av Sophie Hannah så handlar den ju om en väldigt omtyckt och intressant karaktär, Hercule Poirot.

Pusseldeckare är inte den typen av deckare jag främst (eller helst) läser men det blev faktiskt ett välkommet avbrott i ”vaneläsningen”. Det var riktigt roligt att få följa Poirot och hans olika tankar, scenarior och annat innan fallet löstes. Jag är riktigt dålig på att försöka lista ut vem den skyldige är och inte heller här lyckades jag men samtidigt finns det någon charm i det också. Jag blir lika överraskad varje gång.

Gillar man Agatha Christie eller pusseldeckare överlag kan man nog tycka bra om även den här!

Tack till Bookmark Förlag för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 3/5

Författare: Sophie Hannah
Utgivningsår: 2014
Förlag: Bookmark Förlag
Utläst: 16 november 2014
Finns hos: Adlibris | Bokus | CDON

4.50 från Paddington av Agatha Christie

paddingtonNär mrs McGillicuddy tar 4.50-tåget från Paddington för att hälsa på sin väninna Jane Marple inträffar något hemskt! Hon blir vittne till hur en man stryper ihjäl en kvinna i ett förbipasserande tåg. Men det finns varken ett lik, andra vittnen eller misstänka gärningsmän. Och ingen tar mrs McGillicuddy på allvar, ingen förutom miss Marple.

Min förra upplevelse av Agatha Christie blev ju varken bu eller bä, underhållande men inget särskilt. Därför var nog förväntningarna inte jättehöga när jag plockade upp den här boken men jag blev verkligen positivt överraskad. En av de stora skillnaderna var att den här bokens huvudperson hette miss Marple, inte Hercule Poirot som senast.

Miss Marple är en väldigt intressant karaktär och jag kan verkligen se tisslandet och tasslandet mellan damerna framför mig, hur poliser och annat folk bara skakar på huvudet och suckar över skvallret. Boken innehåller också en mängd andra karaktärer som alla är väldigt olika, allt från den arroganta konstnären Cedric till det högutbildade hembiträdet Lucy och den gamla, tjuriga farsgubben som äger godset. Bredden av karaktärer gör det intressant att läsa och dessutom svårare att försöka lista ut vem mördaren är.

Något annat jag uppskattar i Christies böcker, särskilt denna, är miljöerna. Det är ingen hemlighet att jag gillar England och att historien utspelar sig på ett gammalt gods gör bara saken bättre.

Inte heller denna gång gissade jag rätt när det gällde mördaren, och även om det inte kändes helt otroligt så kom det ändå som en liten överraskning. Jag kan mycket väl tänka mig att läsa mer av Christie efter denna och rekommenderar er att göra det också.

Tack till Bookmark Förlag för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 4/5

Författare: Agatha Christie
Serie: Miss Marple #8
Utgivningsår: 2015
Förlag: Bookmark Förlag
Utläst: 31 januari 2016
Finns hos: Adlibris | Bokus | CDON

Fyrmästarens dotter

Det har blivit dags för en recension av Ann Rosmans debutbok, Fyrmästarens dotter, som jag lyssnade på som ljudbok.

Titel: Fyrmästarens dotter
Författare: Ann Rosman
Uppläsare: Mirja Turestedt
Utgivningsår: 2009
Förlag: Damm Förlag
Finns hos: AdlibrisBokiaBokus

Handling:
En man hittas död och inmurad i väggen i fyrmästarbostaden på Pater Noster, Hamneskär. Det är två polska murare som hittar liket och Karin Adler vid Göteborgspolisen får hand om fallet. Det finns dock inte mycket att gå på och Marstrandsborna verkar tystlåtna, men bit för bit faller saker på plats för Karin och hennes kollegor Robban och Folke. Har alla händelser i Marstrand något gemensamt? Och varför blev mannen inmurad?

Omdöme:
I början av den här boken presenterades så otroligt många karaktärer på en och samma gång, att jag till slut inte visste vem som var vem eller vilka som var släkt. Jag tycker inte alls om när det blir så och blev irriterad men fortsatte lyssna. Boken blev bättre och bättre och den var väldigt intressant med alla historiska inslag. Däremot tyckte jag inte att det fanns någon karaktär som man direkt fastnade för och att uppläsaren valt att försöka sig på en dansk brytning på Carsten var bara otroligt irriterande och ibland förstod jag faktiskt ingenting. I övrigt gillar jag Mirja Turestedt men just där får hon faktiskt minuspoäng.

Det bästa med boken tyckte jag var miljön och det sätt som Rosman beskrev den. När jag var yngre var vi mycket i Bohuslän, särskilt Gullholmen som faktiskt tas upp några gånger i boken. I slutet fick jag dock lite känslan ”jaha, var det här allt?” och historien slutade i ett antiklimax. En okej bok men inte så mycket mer! Jag tror dock jag kommer ge mig på nästa bok i serien ändå, eftersom jag har hört att böckerna bara blir bättre.

Mitt betyg: 2/5

Baskervilles hund

Som en del av den brittiska utmaningen och även obligatorisk kurslitteratur i krimkursen har jag nu läst min första bok av Sir Arthur Conan Doyle, Baskervilles hund.

Titel: Baskervilles hund
Författare: Arthur Conan Doyle
Utgivningsår: 2003
Förlag: Bakhåll

Handling:
Sir Charles Baskerville avlider strax utanför grindarna till hans egendom Baskerville Hall men det hela verkar mycket mystiskt. Sherlock Holmes och hans vapendragare Dr. Watson dras in i fallet och försöker reda ut det bit för bit. Watson får i uppdrag att bo tillsammans med Charles efterträdare Sir Henry i Baskerville Hall och ta del av hans liv. På så sätt hoppas Holmes få en bra infallsvinkel och kan fundera ifred.

Omdöme:
Jag hade inte särskilt höga förhoppningar om denna bok men oj, vad den överraskade. Den var spännande, lättläst och dessutom hade den några ganska roliga inslag. Holmes och Watson är ju en perfekt kombination och miljön känns väldigt typisk med brittisk landsbygd och en släng av London 1902.

Vad gäller karaktärerna är det ju Sherlock Holmes som är den så kallade protagonisten (detektiven/huvudpersonen/hjälten) och han försöker tillsammans med hans assistent och vän Watson att lösa mysterier och mord. Beskrivningen av Holmes i boken säger mig att det är en lite udda person med sinne för detaljer och precis som Watson beskriver honom (det är Watson som är berättaren i boken) säger han inte gärna vad han har planerat innan det precis ska hända, vilket gör boken väldigt oförutsägbar och spontan. Jag lyckades inte heller reda ut vem som var mördaren förrän det stod helt klart.

Boken känns som en typisk pusseldeckare och även en detektivroman. Den är relativt kort och som sagt, förvånansvärt spännande så den kan jag absolut rekommendera.

Mitt betyg: 4/5

Boken ingår i min utmaning om brittiska författare, läs mer här!

Morden på Rue Morgue

Ytterligare en av böckerna till krimkursen var den här som är skriven av Edgar Allan Poe. Den kom ut 1841 och beskrivs som en av de första kriminalhistorierna.

Titel: Morden på Rue Morgue
Författare: Edgar Allan Poe
Utgivningsår: 1998
Förlag: Natur & Kultur

Handling:
Två kvinnor mördas i en lägenhet och vittnen berättar att de har hört röster men är oense om vilket språk de pratat. Detektiven C. Auguste Dupin försöker lösa mysteriet och hittar detaljer på mordplatsen som ingen annan hittat.

Omdöme:
Novellen berättas av Dupins vän, vilket gör boken intressant, och det finns också många likheter mellan denna och Sir Arthur Conan Doyles berättelser om Sherlock Holmes. Även denna är en detektivroman/pusseldeckare med ett intressant inslag, nämligen att det är en slutna rummet-gåta. Vid en första anblick känns det omöjligt att någon annan skulle ha kunnat ta sig in eller ut genom rummet eftersom dörrar och fönster varit låsta men gräver man tillräckligt så finner man svar.

Huvudpersonen och detektiven är alltså Dupin som är ganska så sparsmakat beskriven i den här novellen. Jag blir ändå nyfiken och skulle vilja läsa mer Dupin-romaner men vi får se vad det blir av det. En kort berättelse som går att läsa på en timme och upplösningen var inte alls som jag hade tänkt mig. Den var alltså inte så förutsägbar men samtidigt tycker jag nog att den var lite orealistisk.

Mitt betyg: 2/5