Harry och Craig har bestämt sig för att slå världsrekordet i längsta kyss: 32 timmar, stående, utan att släppa kontakt med den andres läppar. Kyssen följs av människor världen över. Runt dem finns vänner och familjemedlemmar – i alla fall från den familj som accepterar sin son som han är. Snart samlas det även främlingar, några beväpnade med tillhyggen och glåpord, men de flesta är där för att stötta och skydda. Och runt dem alla ljuder ett eko, en kör av röster från män som dött i aids. Män som minns hur det var att offra allt för att få vara sig själv och älska den man älskar, och hur de led för den rätten.

Det senaste jag läste av David Levithan var Jag, En och den boken tyckte jag mycket om. När jag då såg att även denna skulle komma på svenska blev jag minst sagt sugen. Jag påbörjade boken samma dag som jag avslutade den och tyckte att det var en riktigt fin historia.

Huvudkaraktärerna, Harry och Craig, var både lika och olika. Man fick följa dem under det här äventyret som världsrekordförsöket ändå var och det var intressant. Jag läser sällan den här typen av böcker (HBTQ eller åt det hållet) så det var ytterligare en aspekt jag gillade med den. Att den dessutom var lättläst och gick snabbt att ta sig igenom var bara ett plus.

Ni som gillar David Levithan borde också läsa den här!

Mitt betyg: 4/5

Författare: David Levithan
Utgivningsår: 2014
Förlag: Gilla Böcker
Utläst: 12 november 2014
Finns hos: Adlibris | Bokus | CDON