Mistborn: Sista riket av Brandon Sanderson


sanderson_mistborn_sista_riket_omslag_inb-skI tusen år har aska fallit från himlen, inga blommor har blommat och täta dimmor har gjort nattens mörker fruktat. Den evige och odödlige Överstehärskaren och aristokratin styr och vanligt folk är dömda att leva i underkastelse och slaveri.

Men mitt i all hopplöshet dyker Kelsier upp, en överlevare från de hålor dit Överstehärskaren skickar de dödsdömda. Kelsier har allomantiska förmågor – magiska styrkor som nästan bara aristokratin besitter – och en plan om hämnd och frigörelse.
Samtidigt stryker Vin, en ung tjej som är medlem i ett tjuvgäng, runt på gatorna i huvudstaden. Även hon är allomantiker – men vet inte själv om det förrän Kelsier drar in henne i sina planer.
För att Kelsier och Vin ska lyckas störta Sista riket är det mycket som måste gå i lås. Inte minst måste Vin lära sig att bemästra sina allomantiska krafter…

Den här boken var en sån där typisk bok som blivit hypad av både booktubers och bloggare men som jag tagit lite avstånd ifrån på grund av tjockleken på boken. Den ligger alltså på nästan 750 sidor. Det är dessutom mycket detaljer, en helt ny spännande värld och mycket karaktärer. För ett par dagar sedan sa jag till mannen att det var lite som en modern Sagan om Ringen. I vilket fall som helst så var det klart värt att ta sig igenom hela boken.

För det första så gillade jag verkligen världen Sanderson har byggt upp. Jag kunde se askan falla från himlen, se Överstehärskaren framför mig och alla skaa i gränderna. Vi fick dessutom bara läsa om en liten del av världen så jag hoppas att vi får läsa om andra miljöer och städer i resterande böcker, och såklart mer allomanti. Jag tyckte även om karaktärerna och fastnade för flera av dem. Vin växte otroligt mycket under resans gång, även om hon tog en del tveksamma beslut, och de som var lite mer anonyma i början av boken tog större plats mot slutet. Väldigt bra avvägt.

Det som gjorde att den här boken inte fick full pott var främst för att det tog tid att läsa den samt att den i vissa partier var ganska långsam. Man fick helt enkelt ha lite tålamod. Jag hoppas dock att Modernista ger ut samtliga delar i trilogin så att jag snart kan sätta tänderna i del två!

Mitt betyg: 4/5

Författare: Brandon Sanderson
Serie: Mistborn #1
Utgivningsår: 2015
Förlag: Modernista
Utläst: 18 januari 2016
Finns hos: Adlibris | Bokus | CDON

En smakebit på søndag – Sista riket

smakebit

Den norska bokbloggaren “Flukten fra virkeligheten” har varje söndag en rolig liten utmaning där man ska skriva ner en liten smakbit av boken man läser för tillfället. Just nu läser jag bland annat Sista riket av Brandon Sanderson.

Handling:
I tusen år har aska fallit från himlen, inga blommor har blommat och täta dimmor har gjort nattens mörker fruktat. Den evige och odödlige Överstehärskaren och aristokratin styr och vanligt folk är dömda att leva i underkastelse och slaveri. Men mitt i all hopplöshet dyker Kelsier upp, en överlevare från de hålor dit Överstehärskaren skickar de dödsdömda. Kelsier har allomantiskaförmågor – magiska styrkor som nästan bara aristokratin besitter – och en plan om hämnd och frigörelse.
Samtidigt stryker Vin, en ung tjej som är medlem i ett tjuvgäng, runt på gatorna i huvudstaden. Även hon är allomantiker – men vet inte själv om det förrän Kelsier drar in henne i sina planer.
För att Keslier och Vin ska lyckas störta Sista riket är det mycket som måste gå i lås. Inte minst måste Vin lära sig att bemästra sina allomantiska krafter…

mistborn_det_sista_imperiet-sanderson_brandon-30390729-4009177671-frntl”Beskydda henne, Saze. Hon må vara en mäktig allomantiker, men hon är oerfaren. Jag skulle känna betydligt mindre samvetskval över att skicka in henne i de där aristokratiska nästena om jag vet att du är med henne.”
”Jag ska beskydda henne med mitt liv, herr Kelsier. Detta lovar jag er.”
Kelsier log och lade tacksamt handen på Sazeds axel. ”Jag tycker synd om den som kommer i din väg.”
Sazed böjde ödmjukt på huvudet. Han såg oförarglig ut, men Kelsier visste vilken styrka Sazed dolde. Få män, allomantiker eller ej, skulle klara sig bra i en strid mot en Bevarare vars vrede hade väckts. Det var antagligen därför som ministeriet hade jagat sekten praktiskt taget intill utrotning.
”Då så”, sa Kelsier. ”Återgå till undervisningen. Lord Venture arrangerar en bal i slutet av veckan, och Vin kommer att vara där, vare sig hon är redo eller ej.” s.217-218