Christin Ljungqvist kommer från Vallda, en liten ort söder om Göteborg. Det är ett ställe hon älskar och tycker var fantastiskt att växa upp i. Hennes böcker utspelar sig också i Vallda och i Göteborg, hennes två hem.
Hon började skriva i grundskolan och i tonåren började hon och en barndomsvän skriva på en fantasyserie som skulle bli tolv böcker lång. Nu är hon dock aktuell med debuten ”Kaninhjärta” som kom ut nyligen.
Vart fick du idén till boken?
– Idéer till romaner är så facetterade, jag kan tänka mig att fåradiga barnböcker kommer ur en idé men romaner består oftast av många idéer. Tvillingtemat kan jag ha plockat från andra bokbloggare, som uttryckt sitt gillande och sin fascination för tvillingar i litteraturen, och jag kan ha plockat det från tvillingparet i ”Den hemliga historien” av Donna Tartt, jag är faktiskt osäker. Men idén till att skriva spökböcker fick jag när jag besökte mitt första medium, då var jag runt sjutton år.
Har du planer på en ny bok?
– Absolut! Jag har väl skrivit sextio sidor, ungefär. Men jag skyndar långsamt. Det jag skriver på är en serie, inte en sådan vi kanske tänker på när vi tänker serier, där böckerna följer en mall, utan jag låter olika karaktärer berätta varje gång, från olika håll. Min sanna protagonist kommer dock fram tydligare i bok två …
Vad skulle du ge för tips till unga skrivare som drömmer om författaryrket?
– Omge dig med människor som tror på dig och ger energi. Har du ett mål, sträva efter det, prioritera det, och gör vad som krävs för att lyckas, även om det innebär att svälja stoltheten och gå skrivkurser, använda sig av lektörer, lyssna på dem som sysslat med det längre.
När du läser själv, vad läser du då för något? Har du någon favoritförfattare?
– Jag är ingen bra läsare! Kräsen, otålig, krävande. Men Tana French är en favorit, just för att hon skriver tjocka och välskrivna böcker med fina personporträtt och riktigt bra historier. Donna Tartt gillar jag, men mest hennes första bok. Hennes andra, sådär, och hennes tredje låter vänta på sig och det är lite tråkigt … Marisha Pessls debut gillade jag också väldigt mycket, men hon är också en långsamt författare. Så ni ser, tjocka böcker, med riktiga människor i, och snåriga, påkostade intriger.
