Katharinakoden av Jørn Lier Horst

Det är den tiden på året. För tjugofjärde året i rad tar William Wisting fram pappren från när Katharina Haugen försvann. Fallet löstes aldrig och varje år hälsar Wisting på hos Katharinas make, Martin Haugen. Med åren har en vänskap utvecklats mellan poliskonstapeln och den kvarlämnade äkta maken. Men i år står stugan mörk och tyst när William Wisting kommer på besök. På årsdagen efter hustruns försvinnande verkar även Martin Haugen vara spårlöst försvunnen.

Jag har varit nyfiken på Horst sedan Bokmässan 2018, då jag hörde honom prata om sina böcker. I år finns han dessutom med i min Boktolva och när jag hittade de två första böckerna i den här serien på bokrean i år var det ju bara att slå till.

Jag kände direkt att William Wisting var en person jag ville veta mer om och lära känna. Det var spännande att läsa om hans tankar, hans sätt att sköta sitt jobb och även om hans familj som kom och gick under bokens gång. Han har sedan tjugofyra år en väldigt speciell vänskap och allt ställs på sin spets i den här boken. Som läsare inleds vi direkt i misstänksamheten mot Martin Haugen men vi får inte riktigt veta hur det ligger till förrän vid slutet och det är spännande nästan hela vägen dit. Adrian Stiller har också en stor del i boken och är en sån karaktär som man inte riktigt vet om man ska gilla eller bara stör sig på. Vi får se i kommande böcker, men han verkar minst sagt mystisk.

Boken är snabbläst och absolut en bladvändare, ändå känner jag att slutet gick alldeles för snabbt. (SPOILER) Jag hade förväntat mig något rafflande drama men så blev det inte alls och där blev jag faktiskt lite besviken. (SPOILER SLUT) Jag känner dock ett begär efter mer William Wisting så det dröjer nog inte länge innan jag plockar upp nästa bok i serien.

Mitt betyg: 4/5

Författare: Jørn Lier Horst
Serie: Wisting Cold Cases #1
Utgivningsår: 2018
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utläst: 13 april 2020
Finns hos: Adlibris | Bokus

Andra som bloggat om boken:
Läsvärd eller inte? | Johannas Deckarhörna | Och dagarna går… | Vargnatts bokhylla | Jazzsufiern

Påskläsutmaning 2020 – Sammanfattning

Då var årets påskläsutmaning avslutad och det har blivit dags för en sammanfattning. Utmaningen började på skärtorsdagen kl 06.00, men eftersom jag jobbade hela den dagen blev det inte läst särskilt mycket. Fredagen blev det ännu mindre läst men sedan kom jag igång. Jag har uppdaterat om utmaningen på bloggen vid två tillfällen.

Torsdag: 6 sidor
Fredag: 0 sidor
Lördag: 345 sidor
Söndag: 281 sidor
Måndag: 521 sidor

Antal lästa sidor: 1153 sidor
Antal utlästa böcker: 3 st (Visning pågår av Sofie Sarenbrant, Lycke av Mikaela Bley och Katharinakoden av Jørn Lier Horst)

Smakebit på søndag: Katharinakoden

En smakebit på søndag drivs växelvis av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje söndag väljer vi ut en smakbit ur boken vi läser och delar med oss av det till er andra. Ett smart sätt att få veta vad andra läser och få boktips. Just nu läser jag bland annat ”Katharinakoden” av Jørn Lier Horst.

Handling:
Det är den tiden på året. För tjugofjärde året i rad tar William Wisting fram pappren från när Katharina Haugen försvann. Fallet löstes aldrig och varje år hälsar Wisting på hos Katharinas make, Martin Haugen. Med åren har en vänskap utvecklats mellan poliskonstapeln och den kvarlämnade äkta maken. Men i år står stugan mörk och tyst när William Wisting kommer på besök. På årsdagen efter hustruns försvinnande verkar även Martin Haugen vara spårlöst försvunnen.

Så var det koden. Den mystiska lappen som hittats på köksbordet. Det fanns en kopia på Kripos, och han hade redan ägnat timmar åt att studera den. Ett slags mönster med olika sifferkombinationer och ett kryss. Det ena strecket i krysset var lite längre än det andra så att det skulle kunna vara ett kors. Placeringen av krysset verkade i vilket fall som helst inte vara slumpmässigt. Krysset, eller korset, var en markering. Sett ur perspektivet att Martin Haugen var inblandad i det gamla kidnappningsfallet gick det inte att bortse från tanken att detta hade något med Nadia Krogh att göra.
Inte blev han klokare av att studera det kodade meddelandet nu heller, och han la kopian åt sidan. För att få överblick över Katharinafallet måste han jobba systematiskt. Han måste börja från början.